när hjärtat var överfullt

dödens öppning. i Sverige.

jag som trodde det ändå man behövde oroa sig över var bilar på Hornsgatan som susar fram eller genom blodet insjukna i den svåra cancern.

jag trodde jag var normal. att jag kunde gå på den lilla gatan utan problem.

.-,

bilen stod mitt på gatan och en maskerad man stod på stegen och slog med kättingen mot fönstret.

tron på att det måste vara en film, eller är det bara ett skämt. det såg inte så ut.

jag står plötsligt inte mer än fyra meter ifrån en annan man med ett stort gevär.

vända var ingen idé. gå ida, gå.

jag rundar hörnet på huset och känner mig med ens tryggare. om trygghet var ett ord när blodet rusade i hela kroppen. jag var beredd att slänga mig ner på marken. släppa allt jag ägde och ligga helt stilla. jag var beredd att sluta andas, bara dem försvann.

.-,

en flicka långt bort om fjärran kan se detta som en vardag.

ett rån eller en våldtäkt. någon som blir skjuten på gatan eller en bomb i ett hus.

att bära på drömmar om frihet, ljudet av gevären klyver drömmen.

och jag som kan allt hon aldrig kan drömma om. men för en minut kände jag känslan av de hon måste känna varje sekund av sitt liv, en känsla av rädsla.

det går inte att tala om när vi inte står bredvid varandra.

tanken är grön men ändå så röd.

för vem skulle annars förstå.

-

idag var det sol och jag tror jag gillar det lite för mycket.

men kroppen säger emot och nu sitter jag här. böckerna tar över min säng.

godis i plastpåse, sms från främmande länder. Iklädd nya favorit byxor.

dröm om framtid. Dem var urbefolkningen av allt. Upptäckarna.

Alldeles för länge sedan jag skrev för allt har bara varit så mycket på slutet.

jag vill sluta kvällen med rykande te, levande ljus och drömmar.

ta mig framåt medans Håkan ljuder i min burk och jag tycker allt är vackert för en stund.

för allt jag ska göra innan jag dör. 12 år sedan.

nu vet jag inge mer, bara att jag vill prata. men böckerna verkar ta över där med.

jag vet inte om mitt ljus på nattduks bordet kommer brinna ner i kväll.

i morgon väntar något mer. så sömnen ska få ta mig snart, till det landet jag inte känner vid namn.

och jag ska drömma i natt tills dagens ljus tar mig naket, gör mig ny.

glädje, ord med vackra bokstäver.

samtal till människor av avlägsen släckt, för visst är det så.

nu vetskap om så mycket mer och kunskap i fickan.

sov så sött nu älskade du.

tankar, varför blev det mer än bara så?

du borde ha en stor varnings skyllt kring din hals.

det borde du.

det borde vara förbjudet att skratta så.

och det borde vara olagligt att vara som du.

alla dessa borden om saker som älskas.

för allt behöver ju inte vara ett borde.

och är borde ens ett ord.

för inget skulle man behöva om alla bara tog det som de är.

och borde inte skulle finnas.

finns då inte tvätten i min källare som borde hängas.

och spanska läxan på mitt bord som bara borde läsas.

men jag gör inga borde, jag ser film om lycka och glädjes åt ny tvättat hår.

skriker av lycka för små, små saker.

så inget borde väl jag, för allt kan vänta.

och en kväll med dans i fötterna och jag känner plötsligt alla.

de är som att flyga högt över taken.

och jag är allt det där de fyra vackra människorna prata om.

och jag är lycklig!

Att jag har er och att alla ni finns, att lycka finns och att te kan smaka så gott.

Att en present om hopp kan få en att känna hela jorden upp och ner och sen flyga.

Jag ska flyga!

Och svalor på vackra byxdressar och godis i min hand.

Jag dansar tills fötterna inte håller mig uppe och jag skrattar i takt.

För ni är så fina och jag är så lycklig!

Jag vill skratta och le, jubla och sträcka händerna hög i luften när alla ser.

Jag vill skrika, slåss, slänga saker kring mig och rymma långt bort.

Jag vill gråta och gny och vara ledsen i smyg.

-

Jag vill prata på rätt tillfällen men inte för mycket.

Men egentligen pratar jag jämt och aldrig på det rätta stället.

Skratta perfekt men inte för högt.

Även fast jag alltid skrattar för högt, och jag gillar det.

Le, åt allt som man borde le åt.

Le.

-

Jag vill ha en dröm.

Men drömmar är ju bara drömmar.

Och skulle det verkligen bli så..

Att du blir min och jag blir din och allt blir som det egentligen inte ska vara?

-

Men vad är det att vara perfekt och precis som alla andra?

jag har rätt, du har fel."

fast du har mig, och jag kan inte styra mot min existens.

"Har inte tid med all din skit"

men min tid vill bara bestå av dig och jag blir snart galen av allt.

"Ja ja, jag vet vad vi förlorat,"

men felet var ditt och jag hade inget att säga, jag tror inte längre på sådant.

"och jag vet att du vet"

allt för mycket om mig, men inget alls.

"Jag har rätt"

tro mig, fast jag själv inte gör det.

"Jag har rätt, du har fel"

det borde vara allt som behövs. men..

"Hur kan det spela någon roll?

Framtiden är ändå utom räckhåll för oss"

Kent- Generation ex.

bas i huvud, fötter i kors.

vackra födelsedags flickor med lende på läppar.

ett två tre, det är konst.

fina lenden, jobbiga sumalier och vackra örhängen.

musiken dunkar fortfarande i mitt hjärta och jag önskar jag kunde ha levt här.

under lokalens glitter och vakternas beskydd.

vara tyngdlös och lagolydig.

hänga jackor i garderob och le åt allt.

nu lever jag igen.

orden och,

språket om henne, kan vi inte bara släppa sånt.

borde vi?

håll om mig.

gör mig värdig den älskares hand du har

allt du säger gör mig glad.

för du är lycka, skratt på samma gång.

få mig inte att falla så pladaskt.

men tankar svider vidare

och jag bara klipper pojkigare frisyrer och du bara tycker det är fint.

tycker du verkligen det?

eller ljuger du precis som alla andra, och skrattar på precis det där perfekta stället hela tiden,

eller är du bara så?

naturligt perfekt och oförlåtligt bra.

skrev dem tills pappret var så uppluckrat att jag inte längre såg mellanrummet.

pappret som inte borde handla om dig.

som egentligen inte har det minsta att göra med dig.

pennan som inte borde forma tankar till ord.

men papper som blir fullt av ord som påminner mig.

,

kalla nätter, ty att älska är inte varmt. och kärlek bara ett påhitt.

,

men är inte påhitt enkla, och älska varmt när det faller sig in?

men vad händer sen då?

om vi är nu, vad händer med oss senare då?

om livet inte består av sedstegs nätter med alldeles för mycket promille i mitt blod.

kvällarna som sedan blir "godnatt, puss puss, och vist tar du barnen till dagis i morgon?"

blir min tid då igen?

lever man i nuet, men vetskapen av framtiden den finns ju där.

sen då, när min tid är över och jag inte delar upp mina tankar med klurriga små rödvinsfläckar.

minns någon mig då?

korta pojkfrisyrer med feministens dragbarhet.

ja, vad händer när jag inte har min tid, minns någon då?

snurr, men förståelse. Aningar om att det fanns någonstans.

då så enkelt med allt. men allt blev enklare.

för mig har du byggt världen. tron på det som jag borde veta.

konstiga tankar. svaga strån, på sköra linor.

pratat om saker i folks syn förbjudna ting.

men du är stolt. prata till höger och vänster om stolthet.

för du ser att du har allt dem inte har.

år efter år.

vart tror du jag slutar min resa. med stor mage och klappande händer.

grattis, med eftersug. men blir det som världen tänker sig eller blir det som vi tror.

kommer människor gå emot. tro att jag ska ändra mig.

få mig på bättre tankar och vaska askan från stenarna.

träffar jag det. går folk emot ändå.

jag tror på detta som en godnatt saga om kvällen som liten. blir det inte så i slutet ändå. sidorna tar slut.

men vackra älskade annan biologi, men så lika ändå. du är världen runt för mig och smarta människors avund.

raketens sprak mot mina läppars cigarett moln.

dansa runt med vackra flickor och folk man inte ens bryr sig om.

spräckta läppar och pulsa i snön.

blåa märken på mitt ben och röda klär min hals.

nu är du här vackra nya år.

smarta mystiska nyårs flickor med hemlighetsfull blick.

detta år kommer kanske bli bättre än nästa.

tjugofyratimmars klänning och en unken lukt av sprit.

mystiska försvinnanden men återfunnit igen.

nya årets charm, nu blir det på riktigt igen.

trött.

med söta flickor man skulle vilja stannat hos.

men nått vinner över en.

mina ben bär inte längre min kropp.

mina lungor vill inte andas luft.

hjärtat vill inte slå sina slag.

för mig.

hon kollapsar i trappan.

duns duns duns, men inget bom.

svart.

det barn hon bär kommer aldrig ut.

sparkar har slutat slå.

hjärtat slutat dunka.

ställa sig upp och svära åt dödens all jävlighet.

min värld vill inte vara min.

tillhör någon annan på obestämd framtid.

ta mig.

bort från vackra människor.

folk som känner mitt namn.

bort från allt jag bara gör fel.

fel.

för lite sömn.

vaknat vid olika tider.

två timmar per dag.

kylans vinternatt håller mig inte vaken.

jag kommer sluta här.

kom hit.

nu.

så snälla kom och håll om mig.

du är inte mycket bättre själv.

tror du inte jorden förstår det?

hemskrivnings början som inte tar sin start.

sömnbrist och första ljuset tänt.

ny handlat lugnet har just lagt sig.

håkan ljuder mig i öronen och jag tror jag älskar det en smula för mycket.

somnad vid läs prov.

men ångrar inte nattens prat.

för varma rum och min vackra vän.

funderingar på i morgon och vad som väntar mig.

tantigt nagelack men vad gör det när ingen bryr sig.

mysiga söder rum med olika lappor.

stirrande ögon och tankspridda samtal.

nu kommer julen hit och jag vet inte om jag vill.

men så länge jag inte fryser fast och dialekt språnget blir stort ska jag nog klara mig.

om du varit här kunde jag fått varit barn. fått fortsätta leva i en värld jag inte trodde ont om. leva kvar i nått som kallats dröm. kanske bli stor i sin tid och genomgå det som alla gjort. bli flickan i mitten av alla och i centrum. kunde jag få ha valt att bli vacker då. eller var allt detta bestämt redan. hur jag skulle le och skratta. hur min klädstil skulle förändrats och hur jag skulle va.

men vet du en sak?

jag har tusen frågor till dig.

vilken var din innersta tanke. vad var din favorit rätt. gjorde du upp eld på ett speciellt sätt. och lagade du mat medans du sjöng. vad var det pinsammaste du gjord. vad var det fina med mig. ville du egentligen ha fler barn. log du ofta. älskade du mig?

och miljoner vardags ting med.

men ser du mig fortfarande. tittar du på mig ibland och önskar att du var hos mig. önskar att du fick stryka mig på ryggen när jag var sjuk. eller bara se på mig och låta mig se tillbaks. låta mig veta vad du tänker på. om du skulle kunna ropa högt av glädje över att få vara med mig. kan inte du berätta nått av allt detta miljoner jag undrar.

låt mig sitta ner på en bänk, titta dig i ögonen och se så att ingen ljuger. låta mig få höra din version av allt.

skulle du vilja det?

jag vet inte vad jag skulle säga idag. skratta eller gråta. bry mig eller inte. förstå eller inte. våga eller fega ur. prata eller mumla. skrika eller viska. jag vet ingenting alls, för allt skulle bara kännas virrigt.

men du ska veta att jag älskar dig, även om mina miljoner frågor aldrig kommer få ett riktigt svar och mina snurriga tankar aldrig få en ände. så älskar jag dig.

för jag är hälften av dig. och hela jag är oss tillsammans.

eller så var den perfekt. jag längtar i alla fall inte.

kanske är det nattens ljus som gör mig trygg. eller morgondagens ljud av klockan, sent och ensamt.

men jag kulle kunna stanna här. levat just precis såhär.

men kanske är vi alla rädda för det.

rädda för den bitande kylan som drar med sig våra kappor i vinden.

rädda för att stanna upp och tänka till. rädda för den alldeles för stora drömmen.

rädda för framtid. för hus, volvo, man och barn. rädd för att saker förändras.

men tänk om allt hade varit svårt. om rädslan gick att ta på.

förändrade middagar med en för mycket kalori och två för få vitaminer.

med tankar på annat.

rädslan för att hållet i burken skulle varit för stort. rädslan för vad andra skulle tycka.

rädslan för att inte hinna. rädslan för dig.

och rädslan för m i g.

-

men jag är nog bara rädd för en sak. mig själv.

pratar om sånt jag egentligen inte vet någonting om.

ser alla förvirrad blickar, detta var jag för bara ett år sen.

vilsen bland tonvis med frågor och miljoner lappar.

men valt blev lätt och nu står jag här igen.

men utan tanke om vad jag egentligen valt.

och var är allt jag trodde på just nu, synen på människan jag.

-

varma jackor med tjocka innehåll

släkt stickat värmer mina händer

medan jag ensam går genom snö stormen.

medan flickan pratar om vardagliga ting och jag bara lyssnar.

hem till nått som behöver vara så mycket mer.

för ensam är jag fortfarande.

iskalla rum med söndriga element.

duntäcke på varandra.

snart är det fixat.

-

men vad ska jag göra åt allt som känns ensamt och naket.

och allt som borde vara varmt och energi fullt av kärleksdoft.

ensam är jag, utan människan mig.