M- dagen
korten har anlänt från en annan destination. Stämplat frimärket på okänd ort.
sms från en mamma, med annan biologi. Varma kramar.
snabbt in på vitt matta stenhus, bara för uppmaning om skydd.
allt är bra nu, se det till i morgon.
vänner om vart annat, en kille efter den andra.
plötsligt stod han där, inte sätts på månader. mindes?
kaffe i tremos, på söderplats.
slitna soffor i humorns vardagsrum.
om vart annat kommer tanken på de.
frågan om vart för dagen man bor. vad svarar man om platsen bara är en, men tanken två.
upp igen, och tittar du på.
tillbaks till flickan, håll om mig.
skrik tills lungornas kyla tömts på vårluft, snart är vintern total.
håll i, tro, vad finns det att förlora.
måndagens tankar kan bli många.
brevet till flickan.
håll om mig.
nyp mig i armen och säg att detta är äkta.
säg att jag får stanna.
säg att jag betyder för dig.
för bara du, bara du betyder så.
knacka mig i ryggen människa och säg att jag gör fel.
be folk berätta om mig.
berätta min historia som den ska berättas, för ingen berättar som du.
-
-
håll om mig.
bakom det ruskiga regnet.
med lukten av cigaretten.
för vet du, att bara du har sådan värme.
ta ledigt och kom.
fly med mig.
be en vän om ett farväl.
med avskrapat nagelack.
rödvinsläpparnas frosa.
-
-
håll om mig.
precis som för den du är.
som person jag lärde känna.
den som betyder så för mig.
och skulle jag berätta om en känsla skulle jag välja dig.
för du är den bästa känslan av alla.
be mig ta din hand och följa.
ge mig ett foto som jag kan bära med av dig.
glädje av tankar på dig.
-
-
håll om mig, för jag behöver de.
resan mot främmande land.
febern som inte är en feber utan bara en sjuk nervositet.
kommer jag klara detta, känns ju helt upp och ner, att åka till andra sidan jorden, se saker som mina ögon aldrig sätt.
kan det vara rätt att detta händer mig? och jag som inte hunnit göra allt jag ska göra, blir det bra eller försvinner för mycke saker till ingen nytta?
kommer jag förändras?
och vad hände med det jag borde berättat för personer?
vad händer med allt, blir allt som förr när jag kommer hem, eller missar jag livsavgöranden?
nervös, otroligt nervös över saker jag inte vet om jag fixar.
resan mot främmande land har bara börjat.
måndagsångest.
måndagsångest. värsta känslan av alla, den snurrigaste också. usch minns jag ens vad jag gjort och minns dom?
hon och hon och sen fan var det han också, de slutar aldrig bra.
han som tänkte, tanken på måndagen men glömde den ju fan lika fort som han sa den och så var de kört.
och sen hon, inte är minns jag hur det gick till.
pratet om hur man ska lyckas kissa utan kiss på strumpbyxkanten.
cigarrett röken blåser framåt, som om det vore vår luft. allt som snurrar och glaset som blir tomt lika fort som jag fyller det. dunket till musiken jag känner allt för väl.
borde jag vara lycklig eller vet jag ens hur det allt gick till.
bortom min galax snurrar jag runt med tankar att visst borde man ha gjort på annat sätt men utan sår hos någon annan.
måndagsångestens är värst, för inte vet man hur man ska ta sig från den.
troligen ingenting
nu igen.
blött hår, klibbande hårprudukter och utsmetat smink.
springa runt utan lycka eftersom inget hittar man i denna röriga värld ju!
röken med regnet. De höga vackra husen med gulaktig fasad.
jag som kände mig tvungen att gå med han, de kändes ju bra. Men var var du?!
inget svar och jag bara sprang för trodde väll jag skulle hinna någon annanstans.
men fan hann man inte de. nu sitter jag här igen. troligen blir inget gjort här heller. orkar inte eller nått.
regnet som smattrar utanför rutan nu.
jag tror jag älskade regnet en gång, för länge sen, när små gula stövlar var modet och lite förstora regnkläder var de alla hade på sig. men den tiden blir nog inte mitt mode igen.
tider för längesen.
men blir det nått i denna klarkalla hösten?
tror du,
tror du, du.
tror du att du någonsin kommer lida som hon.
lida som den undernärda flickan vid den lilla vägen i det bombade samhället i Iran.
tror du, du att du någonsin upplevt smärta.
när mannen utan ben och armar sitter i lerhuset med sin sönderbrända kropp.
när vi till och med slutat födda naturligt för det gör för ont medans kvinnan i byn inte ens får födda i en säng utan måste ligga på lergolvet på ett par upphittade plastpåsar.
tror du att det du kallar stress är de.
när mamman med sina två barn ligger undersängen i hopp om att soldaterna som just tagit sig in inte ska hitta dem.
och sen klagar du över att bussen är sen och att tröjan var slut.
du blir arg över att pastan kokat över och när ungen skriker.
men inte borde du önska dig till nått annat.
för tror du, du vill leva deras liv?
<3
Gå in och lyssna på den här!
"I wish I was a photographtucked into the corners of your wallet
I wish I was a photograph
you carried like a future in your back pocket
I wish I was that face you show to strangers
when they ask you where you come from
I wish I was that someone that you come from
every time you get there
and when you get there
I wish I was that someone who got phone calls
and postcards saying
wish you were here
I wish you were here
autumn is the hardest season
the leaves are all falling
and they're falling like they're falling in love with the ground
and the trees are naked and lonely
I keep trying to tell them
new leaves will come around in the spring
but you can't tell trees those things
they're like me they just stand there
and don't listen
I wish you were here
I've been missing you like crazy
I've been hazy eyed
staring at the bottom of my glass again
thinking of that time when it was so full
it was like we were tapping the moon for moonshine
or sticking straws into the center of the sun
and sipping like icarus would forever kiss
the bullets from our guns
I never meant to fire you know
I know you never meant to fire lover
I know we never meant to hurt each other
now the sky clicks from black to blue
and dusk looks like a bruise
I've been wrapping one night stands
around my body like wedding bands
but none of them fit in the morning
they just slip off my fingers and slip out the door
and all that lingers is the scent of you
I once swore if I threw that scent into a wishing well
all the wishes in the world would come true
do you remember
do you remember the night I told you
I've never seen anything more perfect than
than snow falling in the glow of a street light
electricity bowing to nature
mind bowing to heartbeat
this is gonna hurt bowing to I love you
I still love you like moons love the planets they circle around
like children love recess bells
I still hear the sound of you
and think of playgrounds
where outcasts who stutter
beneath braces and bruises and acne
are finally learning that their rich handsome bullies
are never gonna grow up to be happy
I think of happy when I think of you
so wherever you are I hope you're happy
I really do
I hope the stars are kissing your cheeks tonight
I hope you finally found a way to quit smoking
I hope your lungs are open and breathing your life
I hope there's a kite in your hand
that's flying all the way up to orion
and you still got a thousand yards of string to let out
I hope you're smiling
like god is pulling at the corners of your mouth
cause I might be naked and lonely
shaking branches for bones
but I'm still time zones away
from who I was the day before we met
you were the first mile
where my heart broke a sweat
and I wish you were here
I wish you'd never left
but mostly I wish you well
I wish you my very very best"
Andrea Gibson.
