när hjärtat var överfullt

tror du att du någonsin kommer lida som hon.

lida som den undernärda flickan vid den lilla vägen i det bombade samhället i Iran.

tror du, du att du någonsin upplevt smärta.

när mannen utan ben och armar sitter i lerhuset med sin sönderbrända kropp.

när vi till och med slutat födda naturligt för det gör för ont medans kvinnan i byn inte ens får födda i en säng utan måste ligga på lergolvet på ett par upphittade plastpåsar.

tror du att det du kallar stress är de.

när mamman med sina två barn ligger undersängen i hopp om att soldaterna som just tagit sig in inte ska hitta dem.

och sen klagar du över att bussen är sen och att tröjan var slut.

du blir arg över att pastan kokat över och när ungen skriker.

men inte borde du önska dig till nått annat.

för tror du, du vill leva deras liv?