när hjärtat var överfullt

blött hår, klibbande hårprudukter och utsmetat smink.

springa runt utan lycka eftersom inget hittar man i denna röriga värld ju!

röken med regnet. De höga vackra husen med gulaktig fasad.

jag som kände mig tvungen att gå med han, de kändes ju bra. Men var var du?!

inget svar och jag bara sprang för trodde väll jag skulle hinna någon annanstans.

men fan hann man inte de. nu sitter jag här igen. troligen blir inget gjort här heller. orkar inte eller nått.

regnet som smattrar utanför rutan nu.

jag tror jag älskade regnet en gång, för länge sen, när små gula stövlar var modet och lite förstora regnkläder var de alla hade på sig. men den tiden blir nog inte mitt mode igen.

tider för längesen.

men blir det nått i denna klarkalla hösten?