sånt om vinterns ensamhet.
jag står där i den passande svarta tröjan.
pratar om sånt jag egentligen inte vet någonting om.
ser alla förvirrad blickar, detta var jag för bara ett år sen.
vilsen bland tonvis med frågor och miljoner lappar.
men valt blev lätt och nu står jag här igen.
men utan tanke om vad jag egentligen valt.
och var är allt jag trodde på just nu, synen på människan jag.
-
varma jackor med tjocka innehåll
släkt stickat värmer mina händer
medan jag ensam går genom snö stormen.
medan flickan pratar om vardagliga ting och jag bara lyssnar.
hem till nått som behöver vara så mycket mer.
för ensam är jag fortfarande.
iskalla rum med söndriga element.
duntäcke på varandra.
snart är det fixat.
-
men vad ska jag göra åt allt som känns ensamt och naket.
och allt som borde vara varmt och energi fullt av kärleksdoft.
ensam är jag, utan människan mig.
Kommentarer
Trackback
